Vart är vi på väg

Det är märkligt att leva just nu. Vi står i gränslandet mellan en värld som går snabbare än vi hinner tänka, och en kropp som fortfarande vill vila, känna, hålla i något riktigt.

Tekniken springer. Vi rusar efter. Kanske är det just där framtiden finns. Inte i att hinna med allt, utan i att våga sakta ner. När jag tänker på visionen för jorden börjar jag alltid där: Vid händerna. Vid materialen. Vid det som fortfarande kräver närvaro.

Utvecklingen går snabbare än någonsin. Samtidigt längtar människor efter det som håller längre än en algoritm. Det som åldras vackert. Det som inte försvinner när man släcker skärmen. Jag tror inte framtiden handlar om tempo. Jag tror den handlar om medvetenhet.

Att skapa färre saker men bättre. Att bo mindre men leva större. Att jobba smartare och andas oftare. Att vara nära naturen även när man sitter mitt i stan.

Och jag tror på något ännu enklare:
Att vi behöver återvända till våra egna händer. Det är där allt verkligt börjar. Inte i systemen, inte i skärmarna, utan i det vi formar, håller, känner.

Så vart är vi på väg? Ingen vet säkert. Men jag hoppas att jorden rör sig mot mer eftertänksamhet, mer lek, mer mänsklighet. En värld där vi inte bara överlever förändringen, utan skapar något vackrare av den.

Nyfiken på mina läderarmband? Ja men, då ska du klicka här.